När jag först flög upp till Cairns i fredags blev jag nästan lite besviken när jag såg staden. Hade förväntat mig en strand i själva stan, istället fanns det bara en långgrund gyttjekust eftersom det var mitt på dagen och ebb. Van som jag är vid levande Melbourne så var den lilla turiststaden inte riktigt heller så mycket att hänga i granen. Mia, Karen och Sara var ute på en snorklingtur just då, så jag strosade omkring i solen själv några timmar och funderade på vad jag skulle göra av denna lilla semester. Promenerade till en stor galleria och köpte solhatt, solskyddskräm och flipflops.
Äntligen ringde Mia som var tillbaka på hostlet! Jag gick dit och mötte henne i vårt rum - första gången jag träffade någon hemifrån Sverige i Australien. Sjukt kul! Vi gick och mötte de andra som låg vid Cairns lagoon, en grund pool för att kompensera för stadens strandbrist. Karen från Norge och Sara från Danmark.
 |
| Cairns |
 |
| Gyttja. Besvikelse. |
 |
| Konstgjord strand vid lagoonen. |
 |
| Fladdermöss. |
 |
| Vårt hostel i Cairns. |
 |
| Hostlets pool. |
 |
| Mia och Karen, frukost på lördagmorgon. |
 |
| Jag och Sara. |
På lördagen hämtade vi ut hyrbilen och åkte norrut. Först till stranden Palm Cove, där jag och Mia delade på en cheesecake. Maxad njutning. Den stranden är kanske inte något speciellt i jämförelse med andra toppstränder där uppe norr om Cairns, men för mig som är van vid svenska stränder à la Byske havsbad var det en fantastisk känsla. Älskar vågorna och temperaturen i vattnet. Efter Palm Cove åkte vi vidare norrut längst Captain Cook Highway. Väldigt vacker väg vid kusten!
 |
Jag och Mia, äntligen framme vid en finfin strand! Palm Cove.
Framför en skylt som varnade för alligatorer. |
 |
| Palm Cove |
 |
| Rex Lookout längst med Captain Cook Highway |
 |
| Ebb. |
Därefter vi åkte inåt land och tog en vandringstur mitt i regnskogen i Mossman Gorge. Det mest speciella med regnskogen var nog luften, otroligt fuktigt och varmt. Luften var så ren och luktade nästan lite sött. De höga träden, floderna och bergen i bakgrunden. Ljuden från alla djur som inte syntes, mest fåglar. Efter vandringsturen badade vi i en flod, friskt och klart sötvatten som strömmade neråt. Karen som blev lite för glad simmade en bit för långt ut och började plötsligt åka med strömmen! Några ögonblick av panik från henne och oss andra. Mia uppe på land tog några snabba språng nedströms och gjorde sig beredd för att ta emot henne. Men Karen hade klamrat sig fast vid några stenbumlingar, så det var ingen fara. Färdigbadat i regnskogen för den dagen.
 |
| In i lummig regnskog. |
 |
| Mia med världens finaste väska <3 |
 |
| Hängbro över flod. |
 |
| Badande barn. |
 |
| Häftiga träd. |
 |
| Jag på upptäcksfärd i läskiga hål. |
 |
| Jag och Sara badar! Karen är nedströms... |
Åkte därefter upp till den lilla lyxorten Port Douglas, känd för sin Four Mile Beach. Vi kom dit vid solnedgången, och jisses vilken strand! Vackraste stranden jag har sett hittills i mitt liv. Långsträckt med fina vita sandkorn. Vågorna som slog in på kvällen för flod. Badade för tredje gången under lördagen, kunde inte låta bli. Fascinerad över hur varmt vattnet var. När vi hade badat klart hade vattenlinjen nått våra väskor, iih! Vi gick tillbaka in i Port Douglas och åt thaimat. Bilade tillbaka till Cairns för natten.
 |
| Four Mile Beach, Port Douglas. |
På söndagsmorgonen var det varmt och mulet och vi lämnade vårt hostel för att starta bilfärden söderut. När regndropparna började slå mot bilrutorna kände vi oss lite nerslagna. Särskilt jag som bara hade ett fåtal dagars semester uppe i Queensland! Vi bestämde oss dock att hålla oss till planen; att åka in i regnskogen och titta på vattenfall. När vi kom fram öste regnet fortfarande ner, så vi bytte om till bikini, shorts och flipflops. Ställde in oss på att bli dyngsura och struntade i kamerorna. Några italienska turister i regnkappor och paraplyn som stod och häckade under ett tak stirrade ut oss när vi sprang förbi in mot skogen.
En kort promenad på en vandringsled senare och vi kom fram till Josephine Falls vid berget Bartle Frere. Ett dånande ljud från det forsande vattnet. Vi vadade i bakom några stora stenar som nästan formade en liten pool. Kyligt och rent källvatten, plötsligt var regnet inte något problem alls längre. Några backpackers kom dit och simmade över till vattenfallssidan av den lilla floden. Där gick de upp på en sluttning och hamnade ovanför ett litet vattenfall. Det forsande vattnet hade format stenarna där så att det blev likt en vattenrutschbana, som de unga killarna och tjejerna åkte ner för! Igen och igen. Vi härmade dem och gjorde likadant - otroligt roligt!
 |
| Sara kör. Regn. |
 |
| Röd jord. |
Tillbaka i bilen och med högsta värmen påslagen bilade vi söderut mot Mission Beach. Död stad. Fin strand. Mulen eftermiddag. Vi fikade scones, badade och åkte sedan vidare ner till Townsville. När vi kom fram var klockan åtta på kvällen så vi åkte till McDonald's för att få gratis wifi. Behövde hitta ett hostel för natten. Vi fick tag på ett i närheten som erbjöd oss två privatrum med dubbelsängar för 25 dollar per person. Taget! Vi åkte dit och det var banne mig det bästa hostlet jag varit på! Otroligt snällt par som ägde det. Duschade och gick ut för att uppleva utelivet i Townsville. Svårt att veta om folk där var utklädda eller sig själva. Hujeda mig. Say no more. Vi fick en kanna öl och en kanna lila drinkdryck för 10 dollar. Alltid nåt.
 |
| Scones och kaffe med Mia vid Mission Beach |
 |
| Jag och Sara på Mission Beach |
 |
| Bestämmer oss för att dra från Mission Beach, vidare till Townsville. |
 |
| Kylskåpet i mitt och Mias hostelrum i Townsville. Ost och banan. |
Dagen efter gjorde jag och Mia en tidigt start och tog färjan ut till Magnetic Island utanför Townsville. En rätt stor ö med nationalpark och en mängd stränder och vikar. Först tog vi bussen till mitten av ön där koalorna bodde. Vi gick omkring en dryg timme och spanade. Ingen koala. Bara en massa fåglar och en stor fluga som förföljde oss. Typsikt! Vi gick ner till en nästintill öde strand där vi solade och badade. Lustig känsla när det är så pass lite folk att man faktiskt blir glad av att se andra människor. Alla länder jag har varit i tidigare ville man ju snarare undvika andra turister så mycket som möjligt eftersom de är överallt. Efter att ha dåsat på stranden i några timmar följde vi en vandringsled tvärs över ön. Vad som såg ut att vara en enkel match på kartan visade sig att vara rätt jobbigt eftersom leden korsade ett berg. Lite sammanbiten stämning på slutet. Men väl framme på andra sidan fanns öns huvudsakliga strand och dess tillhörande turistby, där vi åt en sen lunch. Aldrig har väl citronläsk smakat så gott! Vi hängde kvar där i ett par timmar innan vi tog bussen och färjan tillbaka till Townsville där vi mötte de andra.
 |
| Mia på färjan till Magnetic Island |
 |
| Walkabout |
 |
| Skylten som ljög. |
 |
| Inga koalor. Bara blommor. |
 |
| Ödla. Ingen koala. |
 |
| Fin Mia fotar fin utsikt! |
 |
| Vår öde sandstrand. |
 |
| Framme på andra sidan ön efter lång vandringstur. Phew! |
Vid midnatt på måndagskvällen tog jag avsked från Mia och de andra och satte mig på en Greyhound-buss tillbaka mot Cairns. Färden tog 5,5 timmar men hade tur med bussen som var halvtom. Kunde ligga raklång då ingen satt bredvid mig eller tvärs över gången, winning! Kom fram till Cairns lagom till soluppgången, denna gång fick jag helt och hållet en bra känsla i kroppen av den lilla staden. Var lite spänd av förväntan över den kommande dagen.
Hade redan i söndags bokat in mig på en heldagstur för denna tisdag ombord på en segelbåt med snorkling i Stora Barriärrevet.
Passions of Paradise hette touren, som var eco-certifierad och vunnit priser. Hade tvekat lite över detta innan, om jag skulle kunna njuta av att göra en sådan sak alldeles själv eller bli för självmedveten i sällskapet av alla andra par och familjer som var med ute på turen. Skulle inte vilja spendera så mycket pengar om jag inte kände mig bekväm under tiden. Båten gick klockan 8 på morgonen och allt jag hade oroat mig för innan var som bortblåst så fort jag steg ombord. Alla som jobbade på båten var väldigt öppna och trevliga. De andra turisterna var kärlekspar, familjer med vuxna barn, kompisar och ensamresande som jag själv. Fick kaffe och muffins till frukost och fick samtidigt fylla i en hälsodeklaration. När en kille från personalen gick och samlade in dessa frågade han samtidigt vilka som ville testa på introduktionsdyk med tuber under dagen. Jag sade att jag inte hade bestämt mig ännu, var lite orolig att jag inte skulle kunna njuta och bara tänka på det tekniska - vilket skulle vara slöseri i och med att vi befann oss i barrirärrevet med stort B. Han sade att jag inte behövde bestämma mig än, utan jag kunde vara med på introduktionsgenomgången och testa att vara vid vattenytan med all utrustning och instruktörerna. Om det inte kändes bra att doppa huvudet under vattnet vid det laget kunde jag ångra mig och gå tillbaka upp på båten utan att behöva betala ett dugg extra. Han tillade att de flesta dock brukar ha ett stort leende på läpparna vid det laget och brukar vilja genomföra det. Jag sade okej, allt talade liksom för det. Var nog ett ganska tacksamt offer för den merförsäljningen.
Medan båten fortfarande var på väg mot dagens första stopp (Michaelmas Cay) gick instruktörerna igenom det tekniska för oss som tänkte göra introduktionsdyk under dagen. Fick lära oss att tryckutjämna öronen (hålla för näsan och svälja), olika signaler, hur man skulle blåsa ut genom näsan om det skulle börja sippra in lite vatten, att kan kunde spotta genom munstycket om man behövde, hur man tar av sig tyngderna vid nödfall, och så vidare. Därefter gick de igenom snorkelteknik för alla ombord och vi fick hämta ut våra fenor och snorklar. Personalen påpekade gång på gång hur bra vädret var idag, att det nästan aldrig är så bra.
Jag var i den första gruppen som skulle dyka, så jag fick gå direkt och pröva ut en våtdräkt. När vi kom fram till Michaelmas Cay satte de på mig min dykarutrustning och gick igenom det dyktekniska med mig igen. Tyngder runt midjan och tuber bakom ryggen, gick med stora simföttssteg ner mot vattenytan. På vägen sade jag till instruktören som sålt på mig detta att jag var lite nervös och han svarade att han inte skulle släppa min hand under hela tiden i vattnet. Nere i vattnet fick vi i Grupp 1 (tre personer) stå på ett rep under vattenytan och hålla i oss i ett annat rep uppe vid vattenytan, och de gick igenom de olika tekniska bitarna med oss individuellt en gång till. Denna gången fick vi testa att göra de olika momenten under vattenytan, men ändå säkert beläget vid båten. Fokuserade på andningen. Det viktigaste när man dyker är tydligen att aldrig aldrig hålla andan, för att undvika tryckskillnader.
Instruktören frågade om jag ville genomföra dyket genom att peka ner mot vattnet och sedan vifta på pekfingret och långfingret som simmande ben - jag gjorde tummen upp-tecknet och vi begav oss nedåt med armarna krokade i varandra. Först såg jag bara vit botten och fokuserade hela tiden på andningen. Vi sparkade oss vidare mot korallrevet och det kom fler och fler färgglada fiskar runt omkring oss. Nervositeten blev sakta bortsköljd och utbytt mot en allvarsam lycka inombords. Instruktören pekade plötsligt på en jättesköldpadda som kom simmande! Total lycka! Vi simmade med denna gamla och fridfulla varelse ett tag, varpå vi fortsatte att utforska revet i nästan en halvtimme. Meterstora musslor, clownfiskar, trumpetfiskar, you name it. Varje gång vi kom lite djupare ner fick jag lock för öronen; hand för näsan och svälja! Till slut simmade vi sakta uppåt mot båten igen där jag mötte de andra i Grupp 1 som också hade testat att dyka för första gången. Plötsligt var man inte främlingar längre, alla var lika upprymda.
Snabbt av med dykutrustningen och på med snorkeln. Hoppa i igen. Snorklade tillbaka till ungefär samma ställe där vi precis hade dykt och hittade jättesköldpaddan igen. Flöt med ovanför den och spanade. Den kom sakta sakta kom upp till ytan för att dra ett snabbt andetag, för att sakta sakta simma nedåt igen. F a n t a s t i s k t d j u r ! Snorklade vidare ett bra tag, runt, runt. Hit och dit. Genom stora stim av färgglada små fiskar, över meterstora plattfiskar. Michaelmas Cay i sig är en sanddyn som sticker upp ovanför vattenytan, hem för hundratals fåglar. De som ville kunde lägga sig på ett avspärrat område på sanden och sola (gick man utanför avspärrningen skulle man få böta 7500 dollar till den australienska staten). Jag gick dock inte ens upp på land en enda gång, slöseri på tid! Snorklade vidare tills lunchsignalen lät från båten, simmade tillbaka och kände mig nu helt van med simfötterna.
Lunchbuffé, solande på däck och på väg till dagens andra stopp; Paradise Reef. Detta stopp var mitt ute på havet och snorklingen här var ännu mer fantastisk. Instruktörerna hade guidade snorkelturer där de visade oss runt till de bästa ställena att upptäcka. Alla simmade dock omkring lite på måfå, halvt följande instruktörerna, halvt trollbundna av det man fick syn på för stunden. Plötsligt såg jag en plattfisk som var över en meter stor och skrattade till för mig själv. Bakom den kom en haj fram. Iiih! En liten ofarlig sådan, men ändå en galet overklig känsla. Hajen följde efter den stora plattfisken och de försvann iväg under bottens skrymslen.
Till slut ljöd signalen att det var dags att åka tillbaka. Alla drog sig motvilligt upp mot båten igen. Galet skönt att komma upp ändå, trött efter timmar av dykning och snorkling. Svårt att säga vad som var bättre av snorklingen eller dykningen. Helt klart mer avslappnat att snorkla och man såg allting nästan lika bra då vattnet var så klart. Men dykningen var verkligen en upplevelse som jag kommer komma ihåg, är glad att jag testade på båda sakerna. Mersmak är en underdrift. Förlåt mamma.
Några timmar av segling hemåt mot Cairns följde, då alla låg och dåsade i solen på däck. Vid detta laget märktes det inte ens vilka som hade kommit i grupp eller ensamma, de flesta låg tysta och vilade. Jag drack en Corona, fick kex med ost och i högtalarna spelades Ben Howard. Jag som lyssnat mycket på honom sedan jag kommit till Australien (länkade ju bland annat en video med honom
här) fick gåshud av detta perfekta ögonblick, varje sekund var en njutning och jag var så fruktansvärt lycklig över dagen. Därefter var det en liten marinbiologi-genomgång inne i båten för de som ville, jag satt som klistrad på första bänken. När det var klart stod jag och fotade ute vid relingen och en tjej som jobbade på båten kom fram och frågade hur dagen hade varit, erbjöd mig att få styra båten! Jag sade ja och fick klättra upp och sätta mig i styrmannens stol, blev bjuden på en till Corona och såg på när de tog ner seglen för dagen då vi närmade oss Cairns. Skakade hand med hela besättningen när vi gick i land. Allt som allt kostade heldagen 1400 kronor, inklusive dykningen, maten, utrustningen. (Utan dykningen hade det kostat 900 kronor.) Så. Värt. Pengarna.
 |
| Ute på däck, på väg ut. |
 |
| Michaelmas Cay |
 |
| Michaelmas Cay. De mörka fläckarna i vattnet är korallrev. |
 |
| Dykarutrustning |
 |
| Jag i min våtdräkt, glad efter dyket! |
 |
| Dykare och snorklare |
 |
| Hoppa direkt i från båten |
 |
| Min våtdräkt på tork |
 |
| På väg tillbaka |
 |
| Mycket nöjd |
 |
| Kaptenens stol! |
De 15 minuterna det tog för mig att vandra till hostlet gick jag som på moln. En gitarrkille med dreads sprang upp och frågade mig om jag hade haft en bra dag när jag passerade honom vid esplanaden. Jag skrattade som svar och berättade att jag nyss dykt och snorklat hela dagen. Han frågade "Wow! Out at the reef?!". Jag nickade och sa att jag måste gå till mitt hostel nu. Han vinkade hejdå och gick glatt vidare med sin gitarr. Jag passerade en italienare som sade "bella" när jag gick förbi. Trassligt hår, kånkandes på väskor, svettig och osminkad men banne mig vad skönheten måste komma inifrån för jag var så tillfreds med allt just då.
Väl vid hostlet hade jag unnat mig ett privatrum för ett avslappnande avslut på semestern. Ren handduk, en egen dubbelsäng, kyl och air condition. Duschade och hade balsam i håret i en kvart för att lyckas reda ut de senaste dagarnas saltvattentovor. Gick till Grill'd och åt burgare med klyftpotatis i rosmarin (Grill'd finns i Melbourne också, de har banne mig de godaste burgarna jag ätit). Gick tillbaka till mitt rum och läste Vogue i sängen tills jag somnade. Bakom mig hade jag en av de bästa dagarna i hela mitt liv, allt med dagen hade varit helt perfekt. På något sätt kände jag mig extra lycklig över att jag gjort allt detta helt själv, att jag unnat mig detta för min skull och ingen annans. Perfektion.
Vaknade 10 timmar senare. Hängde vid hostlets pool tills minibussen till flygplatsen hämtade upp mig. Blandade känslor över att lämna Queensland. Vant mig vid 30 grader och semesterlunk. Vant mig vid att vara själv och samtidigt inte känna mig ensam. Vant mig vid inställningen att allt löser sig. Inte alls sett mig mätt på naturen dock. Anyway. Kom till slut hem igen, till en lite kyligare men ack så jäkla fin stad. Hem till Melbourne.
 |
| Cairns Airport |
