En vecka senare

Har varit här nere i över en vecka nu, Gud vad konstigt det känns. Har totalt tappat greppet om tiden. Det känns både som att tiden har gått väldigt snabbt, och samtidigt känns det som att jag har varit här längre än en vecka. Lite på samma sätt känns det med alla där hemma i Sverige; ni känns väldigt långt bort men samtidigt så nära när man kan skicka sms, mail och prata på Skype. Kanske därför jag trivs bra samtidigt som jag längtar hem något så fruktansvärt! Kluvet. Men man känner att man lever i alla fall, vad nu det ska vara bra för.

Igår var jag, fyra svenskar och två danskar på en barrunda på Brunswick Street ("bästa gatan" på kartan i föregående inlägg). Känns lite typiskt svenskt att hänga med andra från Norden det första man gör, men de är roliga och jag är kompis-desperat. Tänker att jag kommer träffa fler aussies när skolan sätter igång sen. Dessutom snackade vi ändå engelska med varandra igår, för danska och svenska är fan inte lika någonstans. Så lite engelska-övning blir det trots allt. Vet inte varför det blev ett litet försvarstal helt plötsligt. Anyway. Brunswick St är så himla bra, älskar att jag bor ett par minuter därifrån.

Idag ska jag gå till min bank här nere och hämta mitt bankomatkort. Sen tänker jag scouta stan efter bra bibliotek. Skolan börjar snart och det finns verkligen ingenting som får upp viljan att plugga mer än doften av gamla böcker och människor som sitter på rad och läser. Tanken är att jag ska plugga in strömningsmekanik när jag är här nere på egen hand, så kanske till och med sätter igång med det. Men antagligen inte.

xoxo

Ps. Det sämsta med Melbourne hittills är verkligen kylan inomhus. Jisses, ni anar inte! Senast jag frös såhär mycket var nog i en skidstuga i Norrbotten med -30 grader utomhus. Burrrrrr.