Det är fint när vänner (Martina) skapar spellistor till en. Särskilt när man desperat försöker undvika att lyssna på blandskivan han gjorde till mig precis innan vi blev tillsammans för fem år sedan. En blandskiva som för övrigt håller än idag, till skillnad från oss. Skypefiering rakt in i känslostormen, Spotify får plocka upp bitarna.

I söndags var första dagen sedan jag kom till Melbourne då jag verkligen bara ville sätta mig på ett plan hem. Idag är första dagen jag känner att jag aldrig mer vill sätta min fot i Stockholm igen.

Framgång/tillbakagång/bara en jävla förändring. Allt löser sig och det som inte dödar gör starkare och så vidare. Don't feel bad for me som The Smiths sjunger. Än så länge går jag mot ljusare tider.