Varje fredageftermiddag har vi en tutorial i kursen Urban Environments. Två timmar då en grupp på 15 personer ska diskutera veckans läsningar och föreläsningar, lett av en handledare. Men. Alltså. Ingen säger någonting! Och handledaren är så försiktig och snäll, så det händer absolut i n g e n t i n g . Det bara kokar ner till två timmars trevande och pinsamma tystnader. Själv sitter jag bara och kämpar för att inte börja skratta högt hela tiden för att det hela känns som en jobbig scen från The Office. Att handledaren pratar brittisk engelska gör ju inte det hela lättare direkt... Hujeda mig. Positivt är ju dock att man inte behöver anstränga sig särskilt hårt för att sticka ut ur mängden. Det spelar ingen roll vad man säger, handledaren är så glad att man säger något överhuvudtaget.
Nu är det helg och jag har ingen deadline under hela nästa vecka; winning!
Nu är det helg och jag har ingen deadline under hela nästa vecka; winning!
Vi hade en lektion idag med massa utbytesstudenter (två av tre kurser med masterstudenter). Alla pratade tyst, snabbt, rakt fram/nedåt i kragen, gärna med typ indisk brytning. Jag. Hörde. Inte. Alltså det GICK INTE att uppfatta orden. Kul när vår lärare säger "att det där var en bra poäng", haha. Blir också svårt att säga något själv, eftersom man kanske har exakt samma poäng som föregående person redan presenterat. Skrattade bara när vi gick därifrån.
SvaraRadera...och så var det namnet. Hanna. Japp.
RaderaSara!
SvaraRaderaDu passade väl på att glänsa då....eller skrattade du för mycket:-)!?
Kram M-Brain