Long time no bloggande, ledsen för det. Det har bara varit så intensiva veckor på sistone och jag har velat vara så närvarande som möjligt. Dessutom träffar jag ju de flesta av er väldigt snart nu; bara en liten vecka kvar i Australien... Känns otroligt konstigt. Sade hejdå till Martina och Erik här i Sydney igår som åkte tillbaka till Melbourne, det sista farvälet i Australien. Saknar alla redan. Men det är nog samtidigt bra att lämna Melbourne innan det börja dala, på topp.
På topp ja, sista kvällen vi hade i Melbourne innan jag, K, M och E tog flyget till Sydney tidigt på morgonen för en vecka sedan var en av de bästa kvällarna detta halvår. Middag, rooftopbarer och efterfest hos mig. Jag hade dock lite för roligt och råkade hoppa raklång i min 1,5 m djupa pool och landade hårt på hälarna (Martina gjorde bomben, vilket var smartare). Samma kväll kändes det som vanligt, dagen efter var jag lite öm men på lördagen och söndagen kunde jag knappt gå alls för det gjorde så ont. Haltade till doktorn som klämde på fötterna i 5 minuter och tog 100 dollar. Bruised heels. Nu är det torsdag och det gör fortfarande ont att gå och är fortfarande svullen runt fotlederna. Men det börjar bli bättre. Mest irriterande att jag inte känner mig lika pigg på att upptäcka Sydney när varje steg känns.
Anyway. Jag och Kristina har 2 nätter kvar i Sydney och därefter 3 nätter på ett hotell i den lilla staden Katoomba uppe i Blue Mountains. Vill vandra olika naturleder, äta god mat och sova länge. Blir nog ett bra avslut på denna resa. Internetåtkomsten däruppe är oklar än så länge, så bli inte oroliga om ni inte hör från oss på några dagar! Kommer förresten gå tillbaka till mitt svenska nummer den 8 december.
Fick tentaresultaten förra veckan; klarade alla kurser. Jag blev glad. Ännu gladare (rättare sagt ren och skär jävla lycka) blev jag iförrgår av ett sms från Julia. Stipendiet är vårt och det blir Vietnam i april och maj! Så tacksam över hur bra detta läsåret är, har knappt förstått det än. Känns plötsligt lite lättare att åka hem till Stockholms snökaos och min halvtomma lägenhet, i väntan på Sydostasien.
Längtar efter att träffa er där hemma också, det hjälper också mot melankolin att ha lämnat Melbourne.
Ses snart! Puss
På topp ja, sista kvällen vi hade i Melbourne innan jag, K, M och E tog flyget till Sydney tidigt på morgonen för en vecka sedan var en av de bästa kvällarna detta halvår. Middag, rooftopbarer och efterfest hos mig. Jag hade dock lite för roligt och råkade hoppa raklång i min 1,5 m djupa pool och landade hårt på hälarna (Martina gjorde bomben, vilket var smartare). Samma kväll kändes det som vanligt, dagen efter var jag lite öm men på lördagen och söndagen kunde jag knappt gå alls för det gjorde så ont. Haltade till doktorn som klämde på fötterna i 5 minuter och tog 100 dollar. Bruised heels. Nu är det torsdag och det gör fortfarande ont att gå och är fortfarande svullen runt fotlederna. Men det börjar bli bättre. Mest irriterande att jag inte känner mig lika pigg på att upptäcka Sydney när varje steg känns.
Anyway. Jag och Kristina har 2 nätter kvar i Sydney och därefter 3 nätter på ett hotell i den lilla staden Katoomba uppe i Blue Mountains. Vill vandra olika naturleder, äta god mat och sova länge. Blir nog ett bra avslut på denna resa. Internetåtkomsten däruppe är oklar än så länge, så bli inte oroliga om ni inte hör från oss på några dagar! Kommer förresten gå tillbaka till mitt svenska nummer den 8 december.
Fick tentaresultaten förra veckan; klarade alla kurser. Jag blev glad. Ännu gladare (rättare sagt ren och skär jävla lycka) blev jag iförrgår av ett sms från Julia. Stipendiet är vårt och det blir Vietnam i april och maj! Så tacksam över hur bra detta läsåret är, har knappt förstått det än. Känns plötsligt lite lättare att åka hem till Stockholms snökaos och min halvtomma lägenhet, i väntan på Sydostasien.
Längtar efter att träffa er där hemma också, det hjälper också mot melankolin att ha lämnat Melbourne.
Ses snart! Puss
Oj, GRATTIS till stipendiet! Undrade just lite hur det hade gått. Därför gick jag in på KTH´s hemsida häromdagen för att kolla om jag kunde hitta något...
SvaraRaderaGrattis också till ett fantastiskt halvår på andra sidan jordklotet. Ibland måste jag titta ner mot fötterna för att påminna mig om att vi befinner oss ändå på samma planet...samma jord. Ibland har det känts som ni varit på månen.
Nu hoppas jag bara fotskadan inte är allvarligare än att den läker ut av sig själv och helst tills ni ska till Blue Mountains så att edra vandringar längs naturstigar får bli vad de kan utan att du ska besväras av smärtor. (Detta med tanke på att din beskrivning av olyckan föreföll skrämmande likt min egen bravad när jag störtade av scen...just på hälarna)
Det ska bli så härligt att få träffas igen. Jag har tänkt komma och möta dig på Arlanda. Hoppas det går bra och att jag får veta när planet beräknas landa
Ha fina dagar - de sista - i Australien!
(Imorgon sänds den första av de 14 dikterna jag läst in på SR P1 - det ska bli spännande att höra hur det blev.)
Kram
Pappa
Tack pappa! Känns otroligt skönt att det gick vägen med stipendiet :) Samma planet är det absolut, det har varit tydligt för mig eftersom samhället i Sydney och Melbourne är så pass likt det svenska, även fast det är så långt borta..
RaderaVi får se med fotskadan, gör fortfarande ont.. Tänker gå till doktorn så fort jag kommer hem till Stockholm och kolla upp det mer ordentligt. Känner att jag har full rörlighet i fötterna, vilket är positivt. Hoppas att svullnaden på fotlederna bara kommer från att jag går så konstigt eftersom hälarna gör ont!
Kram
Jag blir lite melankoliskt själv av att leva mig in i dina känslor (förutom biten om rooftopbarer, där blev jag aspepp på att åka utomlands istället, haha), har ju så svårt för "förändring", vare sig det är att åka bort eller att åka hem...
SvaraRaderaÖver till hälarna - jag landade fel på en rauk för ett par somrar sedan och en liten ojämnhet tryckte typ hål på fettkudden, gjorde svinont att gå ett tag efter och dröjde något halvår innan det var helt okej. Kanske något liknande? Fast mina vrister svullnade inte upp iofs. Hoppas det blir bättre snart!
Ses nästa vecka! Woho!
Hanna
Haha ja rooftopbarer är fan the shit. Särskilt när gin&tonic kostar 60 spänn!
RaderaJa, försöker intala mig att förändringen när jag åkte ner hit blev så himla bra - så förändringen att komma hem kan också bli minst lika bra så länge jag låter den bli det! Ska bli sjukt kul att träffa er på lördag om en vecka!
Tror att det är nåt liknande som hänt mig, och att svullnaderna runt fotlederna kommer från att jag går så himla konstigt då jag har ont. Hoppas att det inte är nåt mer allvarligt än så i alla fall... Men tänker absolut kolla upp det noggrannare när jag väl är hemma i Sverige där man slipper lägga ut så sjukt mycket pengar.
KRAM!